Tidernas kanske bästa albumtitel
Jag skrev den här recensionen för kanske, cirka ett halvår sen. Men inte mycket av mina åsikter har förändrats om denna skiva sen dess, förutom att jag inte lyssnar lika flitigt på den längre.
Under The Pavement - The Beach, Deportees tredje skiva är en av favoriterna hos mig just nu. Albumtiteln är hämtat från ett citat skrivet på en vägg i Paris av en situationist 1968. På bandets hemsida står det att citatet då handlade om att egga fantasin att se bortom det förutsägbara och det tänkta, och att det gör det nu också. Att det finns en bakgrund till albumtiteln och att det sammanfattar skivan gör allting så vackert. Så pass vackert att albumtiteln kanske är en av tidernas bästa, enligt mig.
En av favoriterna på skivan är "When they come", en låt som växer mer och mer man lyssnar på den. Markus Larsson, recensent på Aftonbladet säger om låten att ...efter 1 minut och 34 sekunder känner jag mig alltid lika hjälplös. Och jag kan ingen annat göra en att hålla med. Det är något magiskt med låten som händer, den lyfter ännu mer till ett känslostadie där man inte vet om man är ledsen eller fantastisk lycklig. Och det är när man får sådana melankoliska känslor som musik är som bäst.
Dessutom är musikvideon till låten välproducerad och inspelad i vackra Leksand.
Turn back time, Under the pavement - the beach, Will you talk (If I listen) och Wherever I lay my head tonight går också mycket på repeat och precis som When they come växer de ju mer man lyssnar på dem. Och man kan inte göra annat än älska Peder Stenbergs röst.
